tisdag 31 januari 2012

I´m back!

Halloj! Försvann där ett tag. Har inte alls haft tid eller lust att blogga. Dotter som trilskas vid nattningen och orolig bebis har bidragit till trötta kvällar och stark sänglängtan!

Under dagarna som gått har vi iaf hunnit med en hel del. Vi har storhandlat, hälsat på gammelmorfar, introducerat ersättning för Ludvig, slagit av en bit av framtanden (Linnéa), haft besök av syster, handlat på IKEA, omorganiserat lekrummet, storstädat, umgåtts en massa med min mamma och trillat ner från köksstolen och bitit hål i tungan (Linnéa och jag svimmade nästan av allt blodet). Vi har även varit på dop, sett Lejonkungen två gånger och haft intressanta diskussioner.

Fullt upp alltså. Imorrn är det dags för vägning igen och jag känner mig inte alls lättare men låt oss hoppas att jag har fel. Natti! 


Dopbarnet Elliot med prästen o sina fina föräldrar Tilly och Nicklas.

Ludvig sjunger med i kyrkan. Linnéa satt några rader längre fram med sin mormor och sjöng med på riktigt  =)


torsdag 26 januari 2012

Mitt lilla språkgeni!

På väg hem från dagis idag så stannade vi till vid gatan för att titta på en traktor som körde förbi. Linnea hade ett gosedjur med sig som hon berättade om traktorn för och jag frågade om pingvinen också gillar traktorer?
-Nej mamma, inte traktorer, det var bara en! Svarar min lilla tvååring då. :)

8 år!

Idag är det 8 år sedan jag nervös tog tåget upp till Kristianstad för att träffa Mats som nyss flyttat dit från Malmö för att plugga. Vi hade en månad tidigare bestämt oss för att det inte skulle fungera mellan oss och att det var bäst att ge upp, vi hade försökt i 8 jobbiga månader och trots många känslor så blev det aldrig bra.

Men sedan kom dagen för Mats flytt och kvällen innan så träffades vi för att prata ut och ta farväl. Det kändes så sorgligt och inte det minsta rätt det heller och jag har nog aldrig varit så förvirrad. Men när jag sedan i bussen på väg hem fick ett sms från Mats där det helt enkelt bara stod "Skulle du någonsin kunna bli tillsammans med mig igen?" så visste jag att svaret var ja och sedan den 26 januari 2004 då Mats tog emot mig på stationen med en stor kram och puss så har det varit vi. Än idag hoppar hjärtat till då jag tänker på det mötet.

Nu 8 år senare är han fortfarande den enda för mig och jag hoppas att han alltid kommer låta det förbli så.

Nyblivna sambos i en sunkig MKBlägenhet 2005
Mys hemma hos svärföräldrarna 2006
2008
Jag älskar dig!



tisdag 24 januari 2012

Underbara soliga dag!

Dagar som denna gillar jag. Dagar då jag har fullt upp och sakerna avlöser varandra utan stress o press. Vid tio tiden kom Anna och Alva hit redo för promenad. På vägen gick vi inom BVC för läkarbesök och sen avslutade vi med fika härhemma.
När det gått kom bästa Linnéa hem från dagis, vi lagade mat, svärmor kom hit och sen var det dags för föräldramöte på dagis. Vårt första. Förra terminens möte låg vi däckade i influensa hela familjen.
Mysigt möte var det, liten grupp föräldrar, tända ljus, lugn stämning, hemmagjord äpplekaka (som jag bara luktade på ), givande samtal och intressant information. Kom hem till nöjd tös som somnade utan problem och nu ska även vi sova.
Dags att väga sig imorrn. Nervigt!

Jag älskar er så!

måndag 23 januari 2012

Vänner.

Idag hade vi ett efterlängtat besök av Lisa och Tuva. Lilla Maya skolas in på dagis så hon fick stanna hemma med pappa Jonas.
Vilken mysig dag vi haft! Massa snack, massa lek och en massa trots! Våra kära töser kommer så väl överens och finner varandra direkt trots att de inte ses så ofta som vi hade velat. De leker och roar och turas om att trotsa. Inte sådär skrikigt och jobbigt utan envist och bestämt för att riktigt ge oss mammor en match. Tur att de som sagt turas om iaf.

När våra kära åkt hem kom Mats hem från skolan och vi har ägnat kvällen åt familjetid och städning. För herregud vad här ser ut när dagen börjar närma sig sitt slut!! Allting får ställas någonstans så länge och disk, tvätt och leksaker täcker varenda fri yta i huset. Man hinner inte med med två små barn, så när de somnat så måste det röjas för annars kan jag inte sova. Så därför är klockan nu så här mycket och jag har inte ätit kvällsmat än så det ska jag göra nu. Hej!

Älskade töser!

Studsar med Nasse. =)

Älskade vänner, tack för idag!


söndag 22 januari 2012

WTF?!

Lite för mycket information för några nu kanske men idag fick jag min mens. Va f-n? Den ska väl inte komma nu? Jag födde för 17 barn för bara 6 veckor sen!
Orolig som jag blev så googlade jag runt och insåg snabbt att jag verkligen inte är ensam om att få tillbaka den såhär tidigt trots att man helammar. Snopet att jag aldrig hört det innan.
Skittråkigt iaf men då gissar jag att min pissiga humör de senaste dagarna inte bara berott på sockeravvänjning utan även på hemlig PMS. Ska fundera ut vilket preventivmedel jag ska använda nu bara, har ju inte använt det på lääääänge och gillar inte att mixtra med hormoner... Så vi får se vad jag beslutar.

I brist på annat så blir det en bild på dagens middag. Kycklinggryta med curry. Viktväktarrecept. Mums! Tänk att vissa plågar sig med att dricka äckliga saker som Nutrilett o liknande när man faktiskt kan äta riktigt mat o gå ner ändå. O det blir ju en mer hållbar livsstil på mitt vis. Nutrilettare går ju ofta upp igen.
Nä, en apelsin nu och sen sömn på det!

torsdag 19 januari 2012

Världens starkaste bebis!

Det är vår Ludde det, se bara.....

Sötaste killen!

Kämpar o kämpar (observera den härliga uppåtnäsan) =) 

Tillslut vinner dock huvudets tyngd och då hamnar han så här o blir jättearg....

Damen (läs tanten) på Viktväktarna som igår skrek åt mig att hålla i mitt barns huvud kan alltså ta sig någonstans, han klarar att hålla upp det själv, det vet jag hans mamma. (Är på sockeravvänjningshumör idag....Grr..)


onsdag 18 januari 2012

Fettstatus.

Sådär ja, då var jag viktväktare igen. Viktväktarna är skitbra tycker jag, passar mig perfekt. Detta pga att deras metod gör småätande omöjligt och ger en kontroll över hur stor en portion ska vara. Småätande och för stora portioner är just det som får mig att gå upp under mina graviditeter.
Jag tycker även att det är bra för att maten passar hela familjen eftersom man får äta allt, inget behöver uteslutas eller anpassas och inga krångliga menyer tänkas ut.

För er som inte följt min blogg så länge så kan jag ju berätta att jag gått på viktväktarna en gång innan och därför vet att det fungerar för mig. Jag gick upp nästan 40kg när jag väntade min dotter, gick ner allt på 8 månader, var smal ett tag, blev gravid igen och gick åter upp allt.
Man kan tycka att det är löjligt att jag börjar redan, min son är bara fem veckor och jag kunde kanske lugnat mig lite men det är inget alternativ. Jag hatar att väga såhär mycket. Det är inget för mig. Det gör mig sur, osocial, osäker, orörlig och obekväm! Dessutom har jag inga kläder som passar utan får gå klädd i mammabyxor o makens träningsjackor o det, det är inte snyggt! Så nu kör vi!!

I maj ska min mamma ha 50års fest, jag fyller 30 år o ska åka bort med maken, i augusti ska jag vara brudtärna o vid alla dessa tillfällen vill jag känna mig snygg. Innan dess ska jag varje månad belöna mig med något som nya glasögon, presentkort i affärer med eftertraktade kläder mm. Morötter måste man ha ju!


Lite siffror:
Vikt innan graviditet: 66 kg
Vikt dagen Ludvig föddes: 101,6kg
Vikt idag: 90,5kg
Målvikt: 64-66kg

tisdag 17 januari 2012

Älskade syster!

Jag har två underbara syskon, Jonathan som är 4 år yngre än mig och Josefin som är hela 8 år yngre.
Idag har jag haft besök av Josefin och det är lika trevligt varje gång. Eftersom hon bor i Landskrona och har världens krångligaste arbetstider så ses vi inte så ofta som jag hade velat så varje gång hon kommer hit är en högtid!
Inte för att vi gör något särskilt, vi hänger mest i soffan iklädda myskläder och äter onyttigheter, men när man gillar varandra sådär som syskon gör så behöver man ju egentligen inte göra något mer för att ha trevligt, eller hur? Fast idag bröt vi dock vår tradition och mötte upp Tilly och Elliot för två timmars promenad i det härliga vädret.
Tack för idag älskade syster!

Nu ska jag äta lite, sov på soffan (inte planerat) mellan 17-19 så jag lär inte kunna gå o lägga mig än på ett tag. Imorrn ska jag träffa en grannmamma och gå ner på mitt första Viktväktarmöte. Vi sågs på en lekplats igår och insåg att vi hade samma mål denna våren så vi ska traska ner till mötena tillsammans, trevligt, trevligt! Nu ska fläsket bort och jag ska bli mig själv igen! Wish me luck!


Josefin och jag för ett antal år sedan.

Ibland är det orättvist det där med genfördelning. Såhär ser Josefin ut idag trots en diet på McDonalds och godis och jag, ja jag ser INTE ut så..... Helan o Halvan, det är vi det. 

Tvåbarnsmamma!

Japp, det är jag ju nu och för första gången har jag fått känna på hur det hade varit att vara en ensamstående sådan också. Puuuuh!
Mats har varit i skolan hela dagen och sen var det avtackning för två arbetskamrater (de har ju sparkat halva personalstyrkan på sjukhusavdelningen där Mats jobbar, men det har visst inte nått tidningarna) så han kom inte hem förrän nu 23.30. Annars är han ingen man som gillar att gå ut. I lördags försökte jag tom få honom att gå hemifrån o passa på att träffa vänner eftersom jag skulle ha sällskap o hjälp av min mamma hela kvällen, men då svarade han att en dag borta från hans barn kändes som en bortkastad dag och att han hellre stannade hemma. Älskling!
Trots att jag är trött så har dagen ändå varit väldigt bra. Linnéa lämnades på dagis o jag o Ludvig passade på att sova (fick ju se 1½ timme av Golden Globe galen inatt då Ludvig var vaken 03-04.30), sen fixadejag till mig i lugn o ro och hämtade en glad tös, gick till lekplatsen och sen vidare hemåt där vi ägnat oss åt lugna lekar och soffmys. Ludvig ville visst medverka för han var vaken hela kvällen så nu kanske han sover inatt? Hoppas! 


Vackra du!
Godnatt!

Förresten så var det med tårar rinnande ner för kinderna som jag såg Patrik Sjöberg ta emot Sportspegelpriset på kvällens idrottsgala. Det betyder så mycket för oss som varit offer för övergrepp att folk tar problemen på allvar och att man blir trodd. Det fantastiska stöd Patrik fått efter avslöjandena i sin bok måste värma i hjärtat och hjälpa honom att kunna gå vidare.  

måndag 16 januari 2012

Sleepwalking?

Mats har nattat Linnéa. Efter ett tag går han för att titta till henne o ser då att hon står i dörren till sitt rum o tittar ut.
När Linnéa ser att pappa är på väg så skriker hon,
- Nej, pappa, väck inte mig! o så går hon in o stänger dörren. Nästa gång Mats tittar till henne så ligger hon i sängen o sover gott.

Roliga unge! =)

söndag 15 januari 2012

En helknasig helg.

Ja, denna helgen blev inget som planerat. I fredags var Mats ledig och familjeutflykt inplanerad. Men, då vaknar Linnéa med feber så de får ställas in. Som tur är finns det ingen som är gosigare än vad Linnéa är när hon är sjuk så vi hade en himla mysig dag i alla fall. Jag tog med mig Ludvig på promenad och passade på att gå inom Hemmakväll för att hyra lite film som vi kunde njuta av. Trassel och Rio blev det.

Natten till igår så sov Ludvig inte alls! Utan han o jag var vakna tills 06.30 innan han äntligen kom till ro. När jag sedan vaknade vid 13 tiden så var jag så groggy att det kändes som att jag inandats lustgas. Fruktansvärt! Sakta men säkert vaknade jag dock till liv. Vid 16 kom min mamma och sen var hon har tills min pappa slutade jobba kl. 01. Då tog jag o Ludvig plats i tv-rummet för att se om han kanske skulle sova bättre där. Av någon anledning så beter han nämligen sig som att han får ångest varje gång han kommer in i sovrummet.
Sov bättre gjorde han, från 02-09 med tre matpauser. O det får väl ändå vara godkänt. Hoppas på en ännu bättre natt inatt men skulle det inte bli så så kan jag roa mig med Golden Globe galan....
Jag hoppas verkligen att vi kan få in mer rutiner snart för jag gillar inte alls att behöva sova bort dagarna! Det finns annat som är mycket roligare!

Unge! <3

torsdag 12 januari 2012

Moomin.

Min man har till mitt stora förtret introducerat Mumin för vår dotter. Missförstå mig inte, jag älskar figurerna på kläder, affischer mm, men programmet är skittråkigt! O inte särskilt "barnsligt". Men nu är det gjort och Linnéa gillar det och har fastnat för karaktärerna, speciellt Stinky. Så idag tänkte jag glädja henne med lite nya kläder.
Ny tröja.
O ny klänning.

Vi har inte bara shoppat idag, vi har även besökt BVC och konstaterat att Ludvig fortsätter växa som han ska, 4715 gram tung och 53 cm lång är han nu. Han har växt hela 4 cm på en månad.! 
Efter det fikade vi hos Tilly och Elliot och sen mötte vi min Mormor för en promenad. Nu blir det soffhäng för hela slanten, imorrn väntar nya utmaningar för mig!

onsdag 11 januari 2012

En alldeles för liten ängel.

Idag har en fin liten tjej förlorat kampen mot sin leukemi. Kira var dotter till min gamla gymnasiekompis och även om jag aldrig haft äran att träffa henne så har jag följt hennes kamp via Facebook och liksom många andra hejat på henne bäst jag kunnat.
Men hon fick inte vinna, utan lämnade idag sin mamma, pappa och tvillingsyster i en sorg så stor att jag inte ens kan börja föreställa mig den. Nyss tre år fyllda var hon och borde haft hela livet framför sig. Så här skulle det ju inte sluta.
Vila i frid lilla Kira! <3



Hårfin.

Någon börjar bli lite långhårig! Snart dags för första klippningen men tills dess håller vi lockarna på plats med en tjusig hästsvans. Hon ser så stor ut nu min tös, babyhullet är borta och håret friserat, stoppa tiden någon!

tisdag 10 januari 2012

Förlossningsberättelse.

Lillebror var ju beräknad till den 20 dec men vi hoppades och bad(?) att han skulle komma tidigare! Den 12 december tyckte vi kunde vara ett bra datum eftersom Linnéa är född den 12 november och det verkar som att Ludvig ju höll med om det.

Den 12 december vaknar jag som vanligt, fixar iordning Linnéa och lämnar henne på dagis. Jag tycker att det liksom surrar lite längst ner i magen och påminns om hur det kändes precis innan vattnet gick när jag väntade Linnéa, men tiden går och inget händer så jag tror att dagen nog ska bli som planerad.
Mats är hemma o pluggar men tar en paus för att köra mig till barmmorskan kl.12. Dags för extrakontroll och för besked om hur de ska göra om jag skulle gå över tiden. Är du normalviktigt så kan du få gå över hela tre veckor här i Malmö men är du fet så får du bara gå över en och läkaren kan inte bestämma sig för i vilken kategori de ska placera mig, jag är ju normalviktig som ickegravid men fet som gravid.
Alla prover ser bra ut, men jag tycker att det gör ovanligt ont när min bm trycker på magen för att känna om Lillebror är fixerad. Det är han inte. Inget besked från läkaren så min bm lovar att ringa mig under eftermiddagen.
Efter besöket tar jag en sväng i Limhamn för att titta lite i affärer. Tycker att Lillebror börjar trycka neråt väldigt mycket o bestämmer mig för att ringa Mats så att jag ska orka med den långa hundpromenaden som står näst på schemat.
Mats hämtar mig och vi åker ut till Klagshamns ängar för att låta hundarna springa av sig. Under promenaden känner jag mer tryck neråt och börjar lägga märke till att smärtan kommer regelbundet, ungefär med 10 minuters mellanrum. Informerar Mats om att jag misstänker att jag har värkar eller kanske bara förvärkar eftersom de är så milda.
Åker hem och tar plats i soffan, fikar och får hem en glad Linnéa från dagis. Smärtan börjar tillta men den är fortfarande hanterbar och kommer var 10e minut. Bestämmer mig för att det måste vara värkar och skickar ett meddelande till min mamma om att hon kanske får vara förberedd på att åka hit efter jobb. Precis när jag skickat det så blir smärtan värre och jag ringer mamma och säger att hon måste komma men eftersom det lär ta ett stund för henne att komma hit så hämtar Mats min mormor också för säkerhetsskull.
Jag packar färdigt bbväskan, plockar undan lite, lägger fram sängkläder till mamma och värkarna blir tydligare och tydligare. Jag tror dock att det ska ta lång tid än och planerar att duscha och äta om ett tag.

När mamma kommer får hon mig på andra tankar, det är nu 2-3 minuter mellan värkarna och jag börjar få tänka på andningen för att ta mig igenom dem. Mamma övertalar mig att skita i duschen o åka in till BB så jag lyder. Säger hejdå till en förvirrad Linnéa och ger mig av tillsammans med Mats. Jag har inte riktigt förstått att det är nu det gäller, snart är jag tvåbarnsmamma!

Vid 18.15 är vi framme på BB, leds in samma rum som jag födde Linnéa i och gör oss hemmastadda. Jag är öppen 6 cm men vattnet har inte gått än. Jag ber om morfinspruta då jag inte förstår varför barn ska födas under onödig smärta. Får den och blir härligt dåsig. Sover mellan värkarna men är sjukt dryg när de väl kommer. Det känns nämligen som att min urinblåsa ska spricka varje gång, har aldrig känt mig så kissnödig! Så jag tvingar den stackars barnmorskan att tappa mig trots att hon känner att urinblåsan inte är full. Hjälper inte alls.
Under en undersökning går vattnet och värkarna blir än starkare. Efter en stund går min barnmorska ut ut rummet för att höra om hon eller nattpersonalen ska ta själva förlossningen kl. är nu ungefär 21-21.10. Medan hon är ute blir värkarna otroligt starka, jag förstår inte att att jag har krystvärkar och kniper ihop benen allt jag kan samtidigt som jag spjärnar emot mot sänggaveln så hårt att jag skadar min fot. Mats skriker åt mig att sära på benen men jag som varit så snäll hela tiden skriker tillbaka att han minsann ska hålla käften!!!
Det jag inte vet här är att Mats börjar bli riktigt rädd eftersom Ludvigs hjärtljud snabbt sjunker och ingen personal ju är i rummet. Vid 21.20 kommer nattpersonalen in, skriker direkt - ring efter läkare (hjärtljuden är nere på 40 någonting) sen går de fram till mig och säger,
-Du måste föda nu, ditt barn mår inte bra! Samtidigt vänder de mig om på rygg, tar tag i mina ben och ber mig att krysta nu!
Jag hinner aldrig bli orolig utan bara krystar på och känner att huvudet redan är på väg ut, en krystning till och det är ute och sen en tredje och Ludvig är född!! Klockan är 21.33.
Alldeles blålila läggs han på min mage men som tur är skriker han och visar att han trots allt mår bra! Inte heller denna gången gråter när jag får se mitt barn utan jag o Mats skrattar som två lyckliga fånar och ger varandra den där blicken som man ger varandra när man sett sitt barn första gången. Total lycka!
- Vad söt han är, säger Mats. 
-Tycker du?, svarar jag. En lilablå bebis men blekt ansikte och nån form av röda utslag runt ögonen, vet inte om söt är det första jag tänker men kärleken den känner jag iaf.

Mats tar direkt Ludvig till sig och tar hand om honom medan personalen tar hand om mig, har ju tyvärr spruckit en del, men inget som kommer ge men och jag måste sys samtidigt som jag blöder rätt så bra.
När allt lugnat sig får jag äntligen min son igen och sen myser vi tillsammans alla tre, njuter av de egentligen ganska äckliga mackorna och jag får hjälp att ta en dusch.
Vi som hoppats på en plats på familjebb får veta att vi förlorat den till en som fött fyra minuter före mig och vi får alltså ta farväl av varandra kl. 01.30 på natten då jag får ta plats i ett dubbelrum. Har aldrig känt mig så ensam och jag har aldrig sett Mats se så ledsen ut som när han lämnar oss. Två dagar senare är vi iaf återförenade hela familjen och livet som fyra börjar på riktigt!

Ludvig Jonathan 12/12-11 3665gram och 49 cm.
Älskad från första sekund!

måndag 9 januari 2012

Uppskjutet.

Får skriva förlossningsberättelsen imorrn istället. Ingen egentid idag inte. Natti!

Ludvig 4 veckor!

Tänkte fira Ludvigs fyra veckorsdag med att äntligen skriva ihop en förlossningsberättelse men det får vänta tills ikväll för eftersom jag lyckades försova mig till 12.30 så har jag lite att göra innan Linnéa ska hämtas från dagis.

Men en liten beskrivning av min underbara son hinner jag iaf med. 
Ludvig är fortfarande en väldigt lugn bebis. Han har ännu aldrig skrikit ordentligt utan bara gnäller till innan mat eller vid blöjbyten ibland.
Han har fortfarande bajsmarathon varje dag och däremellan fiser han som en hel karl.
Han är kelsjuk och gillar inte att sova själv eller sitta i sin sitter, den verkar han hata något enormt. Då är gymmet bättre. Jag som aldrig samsov med Linnéa sover nu med en liten på armen varje natt. Ja, annars ligger han o gnyr o försöker vända sig åt mitt håll hela tiden ändå. Det märkliga är att jag faktiskt sover riktigt bra trots bebisnärhet och man känner ju sig så där kärleksfull o härlig när man vaknar på morgonen!
Ludvig är VÄLDIGT stark i nacken o behöver inget stöd när man lyfter honom.
Hans favoritsysselsättning är att ligga på min mage med armarna i kors och lyfta huvudet så högt han kan så att han kan kolla läget runt omkring eller stirra på mitt tjocka huvud. Han blir lugn av sin speldosa och vaknar till liv när han hör storasysters röst. När hon är i närheten så tittar han åt hennes håll med stora ögon. Sitter han inte vänd åt Linnéas håll när hon spexar så säger hon snart,
-Vända Lillebror mamma, han titta på mig! 

Ja, det är härliga barn jag har och jag önskar att dygnen var dubbelt så långa så att jag fick njuta av dem ännu mer!

Tyngd av livets allvar....
Soffhäng.

söndag 8 januari 2012

Lek, plask och lite för mycket sömn.

Fredag och lördag var två härliga dagar! För det första så var ju Mats äntligen ledig efter två veckors intensivt pluggande, sen kom mina föräldrar på besök i fredags o var här hela dagen. Jag har ju världens bästa föräldrar så det kan inte bli annat än trevligt när de kommer hit!

Igår var vi på Leos lekland tillsammans med Marina, Andreas och Elias. Barnen hade jätteroligt, det var bra för Linnéa att ha med sig en kompis som är mer orädd för då blev hon också mer självständig i lekandet. Hon är ju inte så motorisk modig annars vår tös, mina geners fel det.
Vi trotsade vädret och promenerade hem, jag behöver ju all motion jag kan få. Måste få igång musklerna i benen ordentligt igen efter 9 månaders motionsbrist. När vi kom kom hem skulle vi sova middag men kom i säng/soffa lite väl sent o glömde dessutom att ställa klockan så vi vaknade inte igen förrän kl.19!!!! Så det blev en sen kväll för oss alla men Linnéa vaknade ändå pigg som en lärka kl. 7 imorse.

Fast eftersom jag ammar på nätterna så låter min underbara man mig sova så länge jag vill så jag gick inte upp förrän 10! Nu är båda barnen badade o klädda i myskläder, jag o maken ska fixa till oss o sen ska vi gå på långpromenad. Härliga helg!

LYCKA!
Ludvig skötte sig som vanligt exemplariskt under hela utflykten. Han godtog tom att äta på toaletten, då jag vägrar amma offentligt! Man får gärna tycka att jag är löjlig men det skiter jag i. Min kropp och min livshistoria gör att det är jag som bestämmer. 


fredag 6 januari 2012

Köpa ny snopp.

Imorse hjälpte Linnea oss att bada Lillebror. Efter en stund pekar hon på hans snopp o frågar,
- Vad är det för nånting?
Vi förklara vad det är o säger att alla pojkar har snopp.
Då tittar Linnea förvånat på oss, pekar på oss en i taget o säger med uppgiven röst,
- Pappa snopp, Mamma snopp, Helmer (hunden) snopp. Jag ingen snopp. Måste köpa ny snopp till mig nu, Mamma!

Vilket trauma att upptäcka att man är snopplös. :)

Som förr!

Igår och idag har Linnéa varit på strålande humör. Snackig, rolig, busig o påhittig, precis så som hon egentligen är. Underbart! Så nu ska vi fortsätta njuta av dagen och gå ut o ta en långpromenad hela familjen, för en gångs skull regnar det ju inte!

Filur!

torsdag 5 januari 2012

Ännu lite större.

Idag har jag o Ludde varit på BVC. 375 gram till hade Lillen gått upp sedan förra veckan och väger nu 4395gr (3665gr vid födseln).
Efter det var det meningen att vi skulle träffa Tilly och hennes barn men eftersom Elliot ju är hjärtsjuk o dessutom bara har en fungerande lunga o vi är förkylda, så skulle dejten äga rum utomhus, men i detta vädret så vill man ju inte vara ute en sekund mer än nödvändigt så vi fick ställa in.
Istället sitter jag här i soffan o surfar runt innan jag ska lägga mig bredvid Ludvig o sova jag med.

I eftermiddag kommer en lättad make hem, han har de senaste dagarna jobbat på en föreläsning om ADHD som han ska hålla idag. Hoppas så att allt gick bra, jag hade varit dödsnervös om det var jag som skulle stå inför en massa jämlikar och en examinator o tala i en hel timme!

Nä, sova var det. Hej!

Lilla Ludde. <3

Funderar.....

onsdag 4 januari 2012

Mina barn!

Första morgonen hemma. Det första Linnéa frågade efter när hon vaknade var sin Lillebror.

Stor Tröttis.

Liten Tröttis med sin livvakt.

Mamma älskar er!

tisdag 3 januari 2012

En ganska bra dag!

Idag gjorde vi så att jag gick upp med Linnéa på morgonen (trots endast två timmars sömn, tack Ludvig), sen vi kom hem med Lillebror så har Mats haft hand om morgonrutinerna eftersom att Ludvig är som mest vaken på nätterna o jag behövt sova på dagarna då såklart.
Iaf blev morgonen lugn o sen följde Mats henne till dagis, jag kände mig inte känslomässigt redo för ett tårfyllt avsked.
När jag sedan hämtade Linnéa igen så var det en väldigt glad tjej jag hade med mig hem. Fröknarna sa att hon varit på strålande humör hela dagen, ätit bra och lekt en massa. Det hade inte alls märkts på henne att det var hela två veckor sedan hon var på dagis sist. Så glad jag blev!

Innan jag fick barn tyckte jag att det var sjukt att folk hade sitt första barn på dagis när de var lediga med sitt andra och jag skulle ALDRIG göra så själv. Men då visste jag inte att min förstfödda skulle bli en bestämd, livlig dam som är i stort behov av daglig stimulans och lek med andra barn.
Så jag går emot mina egna principer och låter henne vara lycklig på dagis så att hon sen kan vara lika lycklig hemma. Har ju nästan inga vänner som är mammalediga samtidigt den här gången så jag har svårt att fixa lekkompisar på egen hand.

Kvällen blev nästan helt bra den också, ända tills nån snubbe från Sydfisk ringde på dörren och väckte en nyinsomnad Linnéa (vi har ju hundar som skäller), hon ville INTE somna om efteråt utan var istället speedad i tre "härliga" timmar. Är det bara i vårt område som det springer en massa dörrförsäljare? Väldigt irriterande då de bara kommer på kvällarna.

Nä, nu vill maken sova så Godnatt!

måndag 2 januari 2012

Ledsen och bedrövad.

Idag har jag gråtit floder. Känner mig som en riktig skitmamma för tillfället. Linnéa är nämligen inte lycklig. Min underbara, positiva, glada tjej har förvandlats till en trotsig, förvirrad och ledsen individ.
Det har såklart att göra med förändringarna som skett här hemma på sistone. Hon älskar sin Lillebror och är så snäll och gullig mot honom men mot mig är hon antingen jättearg och gnällig eller så slänger hon sig om min hals i desperation och bara vill ha kärlek och uppmärksamhet.

Det svider så i mitt hjärta att Linnéa är så förvirrad. Vi gör allt vi kan för att ge henne all uppmärksamhet men det hjälper inte. Vi är själva glada, positiva, leker med henne mm men hon blir inte nöjd, allt vi gör är bara fel.

Tyvärr är hon väldigt beräknande i sin trots. Ställer sig framför vagnen när vi är ute så att jag inte ska kunna köra, tar varje chans att slå på hundarna och liksom försöker vara så olydig hon bara kan. Vilket ju gör att jag måste säga till henne och då blir jag ännu mer ledsen eftersom jag inte vill vara arg på henne, jag vill ju bara gosa och tala om för henne hur mycket jag älskar henne.

Hoppas verkligen att alla bitar faller på plats snart så att min tös blir sig själv igen.
Har ni råd att komma med så är jag tacksam!

Såhär ska det ju vara....
Obegränsat med majs lockade iaf fram ett litet leende...