torsdag 19 maj 2011

Första MVCbesöket.

Idag fick jag äntligen träffa underbara Anna igen, hon är BM på MVC i Limhamn och hon är helt fantastisk!Inte så där smörig och överdrivet skitsnäll som vissa BM kan vara, utan rolig, rak och noggrann. Känns tryggt att hon ska följa mig genom den här graviditeten också.
Hälsosamtal var det som gällde idag, det nya är att man visst ska ha det innan själva inskrivningen, så den blir inte förrän 1 juni. Nu när man är igång med MVCbesök så kanske det känns lite verkligare alltihopa. Glömmer ofta bort att jag är gravid överhuvudtaget, vilket faktiskt är skönt de här första veckorna när man ändå inte vågar glädjas ordentligt. V.11 är jag iaf i nu så det börjar kännas hoppfullt.

Annars har vi haft en bra dag, Linnéa leker riktigt bra själv just nu och det goda humöret verkar hålla i sig. Svärfar och make har "dragit upp" plattorna på halva vår uppfart   inför grävningsarbetet som börjar på måndag. Så blir det regn så lär vi bada i lera varje gång vi ska gå ut o in i huset. Nice.


Här diskriminerar vi ingen, alla nallarna ska med upp ur sängen!

5 kommentarer:

  1. Åh, jag älskade de där MVC besöken för det kändes som om tiden bara sprang förbi och att vi var där jätte ofta trots att det bara var någon gång i månaden :) mår du bra och så ? Här ska jag återgå till packningen och lägga mig tidigt !! Kram

    SvaraRadera
  2. Min bm sa att det första halvåret ska man ta det lugnt med situps för livmodern ska dra sig tillbaka helt.Men jag går raska promenader nu det borde minska lite på magen med ju :) kram

    SvaraRadera
  3. God förmiddag vännen.PÅ måndag kommer Alexandra och Nova hem till oss på fika så då får ni mer än gärna komma på fika & göra oss sällskap.Vid 13 tiden...kram kram

    SvaraRadera
  4. Lerbad har alltid varit nyttigt
    Kram Mormor

    SvaraRadera
  5. Men du... Kan du inte försöka gå in med inställningen att du faktiskt inte behöver gå upp så mycket?? Jag har hittills gått upp 4-5 kilo och har en maxgräns på 12. Om det går eller ej får vi se, men då har jag iaf ett mål. Första 3 månaderna är värst. Då har man noll energi och mår pyton. Då äter man vad som helst för att överleva. Sen däremot. Sen är det inte för sent att börja om. Titta på mig. Tränar för fullt och har mig. Jag åt precis som du i början och det var då jag gick upp. DET GÅR!!!!

    SvaraRadera