Jag tror att jag börjar kunna detta nu.

Att vara tvåbarnsmamma visade sig vara en större utmaning än vad jag väntat mig. Kan väl inte kalla det en tvåbarnschock, för att med föräldraskap är det ju så att man anpassar sig efter situationen och finner sig i den snabbt eftersom en barn är det absolut bästa som finns och man så fort de är här inte kan föreställa sig att vara utan dem.
Men vi hade en tuff början. Det var inte lätt med en liten stackars bebis som aldrig var nöjd, en mamma som inte fick sova, en liten storasyster som helt plötsligt fick anpassa sig efter någon annans behov och en pappa som fick försumma sin D-uppsats för att vara ständigt närvarande för att det överhuvudtaget skulle fungera härhemma.
Varenda kväll gick jag o la mig med dåligt samvete, över att jag inte orkade vad jag ville, inte lekte med Linnéa som hon förtjänade och inte lyckades med att få Ludvig nöjd. Kände mig även misslyckad över att inte klarade av att ta hand om barnen själv, som man vill kunna.

Nu är allting tack o lov annorlunda. Ersättningen har gjort att Ludvig är mätt och nöjd, att jag får sova nästan hela nätterna, att Linnéa återigen har glada o lekfulla föräldrar. Linnéa har funnit sig i syskonskapet och har insett att Lillebror är ytterliggare ett fan som man man kan roa med knasiga upptåg. Mats har kommit igång bra med sin uppsats och vardagen består nu av rutiner!
Ludde har insett att det är kul att sitta i sittern och tugga på leksaker och att det faktiskt går att roa sig själv korta stunder.
Ja, livet som tvåbarnsmamma känns numera lätt och jag njuter för fullt.

Idag har vi varit på lekplats med Tilly o Alicia, Linnéa har sjungit sånger för pappa, målat ner hela sig med tuschpennor och låtsaspratat i telefon med mormor, morfar, farmor och farfar. Jag har handlat, motionerat och lyckats städa litegrann. Svenssonliv, ljuva Svenssonliv.

Linnéa med sin lilla lastbil. <3

Linnéa skulle gå in o hämat en sak på sitt nystädade rum o tre minuter senare såg det ut såhär. Hon lyckades tom bädda upp sängen. Wow.