Två år sedan.

Idag är det två år sedan jag förlorade min morfar Bernt. Han fick diagnosen leukemi i maj och i juli var han borta. Jag tror fortfarande inte att jag har förstått det riktigt för jag tillåter inte mig själv att känna efter ordentligt. Jag vill inte tänka på hur saker var och hur de har förändrats.

Jag vet bara att jag vägrar åka till Skanör/Falsterbo o bada för att jag orkar verkligen inte köra förbi Ljunghusen. Där min Mormor och Bernt bodde och där jag har så många lyckliga minnen ifrån.
Jag orkar inte, får det går ju inte att bli så ledsen som jag egentligen är för då vet jag inte när jag skulle bli glad igen.

Bernt och min Mormor. Vilken kärlek!

Bernt, herrejisses vad vi saknar dig! O vi älskar dig så fortfarande. Varför fick du inte stanna här hos oss?

Extra mycket kärlek till dig idag Mormor!