tisdag 21 februari 2012

Ludde 10 veckor.


Igår blev lilla Ludde 10 veckor! Det känns som att han har funnits här med oss mycket längre. Andra barnet blir ju liksom mer självklart och omställningen är inte lika "chockerande" som med första barnet så han har snabbt kommit in i gänget. 
Ludde är antingen väldigt glad eller väldigt ledsen. Han älskar uppmärksamhet och snackar på som bara den när man tittar på honom. Han ler stort mot en och "ger svar på tal" när vi konverserar. Att ligga på mage på soffan och titta ut över rummet är det bästa han vet. Då är han fullkomligt nöjd. 
Han känner igen mammas, pappas och storasysters röster. Allra gladast blir han av Linnéa. Hon kommer nog att bli den stora idolen längre fram. Han följer oss noga med blicken när vi rör oss i hans närhet och vill helst somna med ansiktet mot mitt bröst och händerna om mina fingrar. På nätterna ligger han ibland bredvid mig och sover med ett hårt tag om mitt nattlinne.

Ludvigs bästisar är fiskarna i mobilen över skötbordet, djuren på väggarna vid detsamma och en mjukisapa som han har i famnen för att inte dra ut sin napp hela tiden. När han ser alla dessa djur så ler han stort och när de inte setts på länge så ger han ifrån sig ett glädjetjut när de väl återförenas.
Han är stark i nacken och vill så mycket mer än vad han kan. Han kämpar på som bara den för att kunna röra sig framåt och jag gissar att det kommer gå i full fart när han väl lyckas. 

Ludde är väldigt lik sin pappa och därför olik sin storasyster. Han är en liten spinkis som i när han var 6 veckor gammal vägde ett helt kilo mindre än vad Linnéa gjorde vid samma ålder!! På fredag får vi se om han kommit ikapp.... 
Ludde är inte glad för att vara själv, han vill inte ens sitta i sin sitter utan tycker att han kan hänga med mamma dygnet runt. Det tycker inte riktigt jag. Att få duscha, besöka toaletten och piffa till mig lite är saker jag gärna vill göra varje dag. Likaså vill jag gärna ha i mig lite mat då o då. Ludde håller inte med, utan skriker allt han kan när han lämnas "ensam" i samma rum. Lite stressande är det och lite synd dom Linnéa blir det emellanåt. Men i en familj får man ju ge o ta o jag tror att han lugnar ner sig när han väl kan sysselsätta sig lite själv....

Söt är han ju, titta bara på bilden ovan. Har tom fått höra att han är världens sötaste pojkbebis, o jag, jag kan ju bara hålla med!

5 kommentarer:

  1. Gud va han växer och han är verkligen bedårande söt !!
    Vi har sagt att de som vill följa med på bröllopet får - vi kommer ha en bröllopsmiddag för de som kommer. Vi har inte skickat ut några inbjudningar än, men har redan 9 bokade gäster så helt ensamna blir vi inte :)
    KRAMAR

    SvaraRadera
  2. Jag säger det igen, han är grymt söt och charmerande! Oftast tycker man ju att visst, en söt liten bebis, de är ju oftast inte fula. men sen har vissa något alldeles extra på något sätt som lyser igenom till och med på ett foto! Och med den nyfikna uppmärksamma blicken är det väl klart att han inte tänker slösa bort livet med att sova...(läste just på fb), men tro mig, det vänder. Lycka till.
    Kram.

    SvaraRadera
  3. Det är så roligt att läsa eftersom våra bebisar är så nära i ålder! Visst är det mysigt när de svarar och skrattar! :-) Men det där skrikandet skulle gärna få minska lite... ;-)

    Kram

    SvaraRadera
  4. Så fint skrivet om världens bästa Ludvig! Puss från Mamma

    SvaraRadera
  5. Men hej lilla Ludde! Vad kul att se dej! <3
    Grattis, kära du! Har ju helt missat detta. Hoppas ni mår bra! Och vad duktig du är med viktnedgången! Kramar!

    SvaraRadera