Lata dagar.

Jösses, vilket väder vi haft de senaste två dagarna! Min plan var egentligen att få städat hela huset medan Mats var hemma o ledig men det hade ju varit ett väldigt slöseri med solsken.
Så igår hängde vi i trädgården och idag ja, då hängde vi också i trädgården.
Ludde på täcken under altantaket och Linnéa lekandes med vatten, spannar, spadar och snigelskal.
Jag var så tramsig att jag försökt mig på att få lite färg men det slutade bara med ett par fräknar och en röd rektangel på vänster sida om bröstbenet. Hur 17 lyckas jag? Det är verkligen inte meningen att jag ska bli sådär solig o fräsch.

Hur läget är annars? Jo, Ludde han har blivit en hejare på att vända sig och kan nu nöjt ligga o leka med sin leksaker hur länge som helst (hallelulja!). Han är skitglad för det mesta och kan äntligen göra allt det där jag tror att han längtat efter sen han föddes, greppa saker, tugga på saker, sitta med stöd och även förflytta sig lite. Han har kommit in i det där mystiska " Men vad 17, där lämnade jag ju inte bebisen stadiet".
Linnéa skiftar mellan att vara strålande glad och att önska att hon var bebis igen. Hon har nämligen börjat bli lite svartsjuk och mammig. Så det gäller att vara väldigt försiktigt och känna av vad som är trots och vad som är ren uppgivenhet, när det behövs tillsägelser och när det krävs kärlek och tröst.
På fredag ska farmor passa Ludvig så att jag o Mats kan ha en heldag med bara Linnéa. Ska bli så mysigt!
Trots att hon är svartsjuk så tar hon inte ut det på Lillebror utan pratar, pysslar om och läser sagor.
Det är två väldigt fina barn vi har!

Spanarna....

Soldyrkare

Vackraste Doris.

Vi har också hunnit med att hälsa på gamla vänner och bjudit dem på äpplen.