Klädnöd.

Det är bara att inse att andra barnet inte alls får lika många saker som första. Inte ens kläder.
O det är då man ångrar att man inte klädde första barnet i lite mer neutrala kläder som man sedan kunde återanvänt till Lillebror. Dyrt blir det ju.
För nej, jag klär inte min son i klänningar eller superflickiga kläder. Jag klär knappt storasyster i det längre heller, men jag ska erkänna att jag när jag fick henne föll för hela "åh, så många pluttenuttiga flickkläder" hypen. Men man lär så länge man lever, heter det ju.

Iaf, Ludvig lider klädnöd. De kläder han har ärvt passar honom inte heller eftersom han och Linnéa inte har samma kroppstyp. När hon var liten tyckte jag att det var sjukt att alla barnkläder var så tajta över magen och köpte bara mysbyxor på Lindex med lös passform.
Ludvig som är lika lång som Linnéa men väger 1,4kg mindre vid samma ålder, tappar nu alltså byxorna hela tiden. Det tar 2 minuter sen har han sparkat av sig både dem o strumporna, så nu får jag leta efter kläder för spinkiga bebisar istället. Vilka i -landsproblem man har.
Kaxs från kappahl funkar bättre, så släktingar, mot Kappahl! Jag är fattig ju för tillfället.....

Skulle ni ha vägarna förbi Lindex iaf, så vill Ludde ha dessa. Så söta!

Nu ska jag äta lite till, fick behålla min frukost nämligen. Wohooo!