Vi tittade på "Den otroliga vandringen" och hon levde sig så mycket in i hundarna och kattens upplevelser att hon blev helt känslosam och när den ena hunden skadade sig så blev hon orolig. När den sen kom tillbaka till sin ägare så visste hon inte vad hon skulle göra av sin känslor förräns jag sa att man kan gråta när man är glad också. O förklarade att det är konstigt att det ibland kan kännas nästan likadant inombords när man är glad som när man är ledsen. Då kom hennes tårar.
Oj, vad hon är min dotter.
Vi har som regel härhemma att vi alltid tittar på nya filmer tillsammans först (o tur är väl det). För man har ingen aning om hur barn kommer uppfatta vad de får se. Vad som verkar simpelt för oss kan vara skrämmande för dem. Linnéa var exempelvis helt chockerad över Pippis beteende när hon först fick se en film om henne.
Likså är vi ganska selektiva med vad hon får se. Hon har sett Nalle Puh, Pippi, Lotta på Bråkmakargatan och Mumin (inte mitt val). Prinsessfilmer är förbjudna eftersom barn lätt imponeras av huvudkaraktärerna och en prinsessa är sällan en bra förebild (iaf inte en sagoprinsessa).
Vi lär förmodlingen hålla oss till Astrid Lindgren filmer men vänta lite med dem som tar upp allvarligare ämnen som Emil och Madicken.
Idag har hon även börjat på Bamsegympa tillsammans med Elias och de var riktigt duktiga. Eftersom hon ju är min dotter, så behöver hon all motorisk träning hon kan få. Att säga att jag är mesig är ingen överdrift! O det är sjukt tråkigt att vara det.
Älskade knasunge.
.JPG)
