Vardagen med Linnéa och Ludvig, mina älskade busungar!
tisdag 22 maj 2012
Heeeeela tiden.
Idag låg jag o Linnea o mös på en filt på altanen. Hon såg väldigt fundersam ut ett tag o sen vände hon sig mot mig,
- Mamma, lillebror var i din mage.
- Ja, svarar jag, o sen kom han ut.
- Ja, nu är han här heeeela tiden.
Kändes som ett bekräftande som det inte bara låg glädje bakom.
Min lilla Snutta. Lilla, lilla Storasystern.
Men visst måste det kännas konstigt för dem? Innan var man ju enda barnet men sen kom det plötsligt en bebis från ingenstans och den bara stannar där för alltid? ;-)
Men visst måste det kännas konstigt för dem? Innan var man ju enda barnet men sen kom det plötsligt en bebis från ingenstans och den bara stannar där för alltid? ;-)
SvaraRaderaEn sån söt bild Kram Mormor
SvaraRadera