onsdag 18 april 2012

Jag tror universum försöker säga oss något....

Det är nog inte meningen att min man ska träna. På två år har han lyckats få en spricka i revbenet, bryta en stortå, få krosskador i foten som ledde till operation o två månaders sjukskrivning och idag kom han hem med lätt hjärnskakning och knäckta glasögon. Vad tränar han då? Jo, Korpenfotboll!
Livsfarligt tydligen.

Annars har det inte hänt mycket. Efter en vecka hemma så känner jag mig helt dränerad på energi. Det blev ju lite fel i planeringen här. I torsdag o fredags ville jag vara hemma med barnen o ta det lugnt. I helgen hade vi trevliga besök o sen skulle jag få lämna hemmet igen på måndagen men då blev ju barnen sjuka så nu har jag klättrat på väggarna i tre dagar. Älskar mitt hem men inte att vara hemma dygnet runt i en vecka. Behöver träffa människor o hitta på saker annars flyter alla rutiner samman o jag blir ofokuserad o oinspirerad o det fungerar inte när man har två vilda barn att ta hand om.
Så imorrn blir det kyrkan med min kyrkgalna tös. Hon blir väl pingstvän till min o makens stora glädje- vi är ateister.

Nä, sova ska man kanske ta o göra. Natti!

Här hade maken iaf bara fått en fotboll på armen. Aj.

4 kommentarer:

  1. Oj vilken otur, han kanske skall pyssla med yoga istället eller nått mer lugnt :-o Och de säger att kampsport har hög skaderisk, den där fotbollen verkar rätt illa den med.

    SvaraRadera
  2. Ajdå!
    Ser ont ut.

    Hoppas du snart kommer ut ur huset! ;-)

    SvaraRadera
  3. Varför inte ta fram dammsugaren, tänk så mycket motion man får då !!
    Fotboll verkar ju livsfarligt !!
    Kram till er alla
    mormor

    SvaraRadera
  4. Aj! Men måste nog säg att korpenfotboll är livsfarligt i mitt tycke ;) I veckan föreslog en kollega att vi skulle ha fotbollsturnering mot eleverna i slutet av terminen och frågade om jag skulle vara med. Jag tackade nej, vill inte sabba hela löparsäsongen. Livsfarligt att spela mot tacklande elever.
    Kram

    SvaraRadera