Det har såklart att göra med förändringarna som skett här hemma på sistone. Hon älskar sin Lillebror och är så snäll och gullig mot honom men mot mig är hon antingen jättearg och gnällig eller så slänger hon sig om min hals i desperation och bara vill ha kärlek och uppmärksamhet.
Det svider så i mitt hjärta att Linnéa är så förvirrad. Vi gör allt vi kan för att ge henne all uppmärksamhet men det hjälper inte. Vi är själva glada, positiva, leker med henne mm men hon blir inte nöjd, allt vi gör är bara fel.
Tyvärr är hon väldigt beräknande i sin trots. Ställer sig framför vagnen när vi är ute så att jag inte ska kunna köra, tar varje chans att slå på hundarna och liksom försöker vara så olydig hon bara kan. Vilket ju gör att jag måste säga till henne och då blir jag ännu mer ledsen eftersom jag inte vill vara arg på henne, jag vill ju bara gosa och tala om för henne hur mycket jag älskar henne.
Hoppas verkligen att alla bitar faller på plats snart så att min tös blir sig själv igen.
Har ni råd att komma med så är jag tacksam!
Såhär ska det ju vara....
Obegränsat med majs lockade iaf fram ett litet leende...
Jag har ingen erfarenhet, eftersom jag ännu inte har två barn.
SvaraRaderaEn tanke, om det finns möjlighet, om hon skulle kunna få ha dig helt för sig själv i omgångar? Alltså att bara ni två tar en runda utomhus en pyttestund om dagen?
Det kan inte vara lätt för henne, den vanliga tvåårstrotsen blandat med stora förändringar =/ Och så du du som antagligen är ganska trött.
Tycker synd om er, och hoppas på att tillvänjningsfasen går över fort!!
Du är ingen skitmamma, även om det känns så när Linnea är ledsen och arg.
Du är bara nybliven tvåbarnsmamma och även du måste hitta rätt i din nya tillvaro.
Stor kram till er båda och lycka till!!
åhh... jag lider med er - det där trotset är inte alls skoj. Samtidigt kan man ju inte klandra henne för att det blir förrvirrande med förändringarna, men det kommer såklart att gå över !!
SvaraRaderaKram
Hej min tös !
SvaraRaderaDet är inget du gör fel, men det är en stor omställning för er alla.Jag är ju lite äldre och har nog inget spec. råd att ge mer än att jag vet att det går över! Du finner säkert på något som går bra, men annars får det ta den tiden det tar.Sen har ju inte detta något att göra med din kärlek till Linnea ! Kram Mormor
Vad jobbigt, hoppas det blir bättre snart. Kram
SvaraRaderaJag led verkligen med dig när jag läste detta inlägg igår och kände mig dum som inte hade något vettigt att komma med alls då...
SvaraRaderaMen nu när jag har läst dina följande inlägg får jag intrycket av att det känns lite lugnare hemma?
Jag tror säkerligen att ni gör ert bästa och att det inte är så konstigt att ni behöver tid för att få allt och alla att fungera och må bra i sina nya roller i familjen.
Samtidigt förstår jag att det måste vara väldigt jobbigt emellanåt och blir lite rädd för hur det kommer att bli för oss snart...
Kram!