Ledsen mamma.

Det går fortsatt jättebra på dagis o det är alldeles underbart! Linnéa ler stort när hon kommer dit på morgonen och vill inte gå hem på eftermiddagen. Enligt fröknarna är hon som gjord för dagis och jag kan bara hålla med.
MEN hon har istället för att bli ledsen när vi skiljs åt på dagis börjat bli väldigt ledsen när det är dags för att sova. Hon gråter hysteriskt o vill absolut inte att jag ska lämna rummet. Hon vill pussas, kramas sitta hos mamma o kommer inte alls till ro. En total chock för oss som bara brukade säga Natti och stänga till dörren o så somnade Linnéa själv. Hon har alltså seperationsångest ändå men visar den bara vid lite "fel" tillfälle.

Detta ligger bakom min bloggfrånvaro, är helt slut om kvällarna o eftersom Mats oftast jobbar till 22 så är det ingen som kan avlasta mig heller. Idag är han dock ledig o står för nattningen, än så länge går det iaf bättre än igår då jag efter två timmars gråt o tröstförsök var redo att bryta ihop själv. O när Linnéa väl kommit till ro igår så sov hon bara en timme sen vaknade hon igen o kallade på mig med panik i rösten.
Det gör så ont i hjärtat! Hon bad om att få sitta i soffan o mysa och vi bäddade ner oss där o efter fem minter så sov hon gott igen som tur var.

Håll tummarna för att detta går över snabbt, så här kan Linnéa ju inte ha det.

Min ÄLSKLING!!!