Min barndomskompis dotter är ett litet mirakel. Hon har precis börjat återhämta sig från något ingen trodde att hon skulle överleva och vi kan alla andas ut igen. 1 år gammal är hon. Men det var nära att hon inte klarade sig, tack vare sjukvårdsrådgivningen.....
Min vän F vaknar på morgonen (dotterns 1 år dag). Hon har varit lite sjuk de senaste dagarna så han tar tempen på henne. 39 grader. Avvaktar ett tag, tar tempen igen 40,8 grader. Tycker sig se vita fläckar på hennes hud men avfärdar det som synvilla. Ringer sjukvårdsupplysningen som säger att det inte är något att oroa sig för. De ska vänta o ringa vårdcentralen när de öppnar.
F inser att de vita fläckarna inte är en synvilla, de har nu skiftat till mörkblå färg och sprider sig över den lilla kroppen. Ringer sjukvårdsupplysningen igen. De svarar återigen att det inte är någon fara, vänta till vårdcentralen öppnar.
F ringer igen, förklarar att han inte får kontakt med sin dotter. Hon vaknar inte hur mycket de än försöker väcka henne till liv. Kärringen i luren svara lite nonchalant att ja, de skickar väl en ambulans då. Men utan blåljus, den kommer när den kommer.
F ringer igen, förklarar att hans dotter nu är blå om läpparna. Kärringen går med på att skicka ambulansen omedelbart.
När ambulanspersonalen kommer upp i lägenheten och ser dottern där hon ligger i sin förtvivlade mammas famn, springer de direkt iväg med henne eftersom de förstår att det är väldigt illa. Mamma får åka med o pappa kör efter.
Väl på sjukhuset möts de av en läkare som förklarar att deras dotter är väldigt, väldigt illa däran och att de inte vet om hon kommer överleva. Hon har drabbats av en väldigt aggressiv blodförgiftning och det enda sättet de kan få i henne antibiotika är genom att borra hål i skenbenet och ge den där. Föräldrarnas värld rasar samman. Läkarna lyssnar igenom alla samtal till sjukvårdrådgivning och beslutar att anmäla alla inblandade.
Efter många dagars väntan börjar det gå åt rätt håll. Dottern kan kopplas loss från maskiner, katetern tas bort. Man konstaterer att hon är ett mirakel. Att hon drabbats av en bakterie som inte är ovanlig men som slagit otroligt hårt mot henne. Föräldrarna börjar leva upp igen.
Nu väntar många operationer för denna lilla dottern. Hudfläckarna försvinner inte. Huden är skör och blöder hela tiden. Alltså måste hudtransplantationer göras i omgångar. Men hon lever. Lilla gumman!
Jag tänker på er familjen D! Ni finns i mitt hjärta hela dagarna. Ingen ska någonsin behöva uppleva vad ni har gjort och jag hoppas alla inblandade får sina sparken omedelbart och sina legitimationer indragna. Man ska inte behöva vara sjukvårdpersonal för att få bra vård.
Föräldrar, låt aldrig någon inbilla er att ni är nojjiga, ni känner ert barn bäst.
Fy f-n!!! Blir så förbannad när jag läser om sånt! Och ledsen för föräldrarnas skull. Det är skrämmande att de kan sitta så nonchalanta folk i lurarna på Sjukvårdsupplysningen. Tyvärr har man hört alldeles för många liknande stories på sistone. Jag litar inte på Sjukvårdsupplysningen.
SvaraRaderaJag hoppas att allt ordnar sig till det bästa för den här lilla flickan. Och vilken tur att pappan inte gav sig utan var en envis terrier som ringde och ringde. Idag tycks det enda sättet att få vård på är att tjata tjata tjata hål i huvudet på sjukvården. Hur gör de om inte har språket eller orken eller en anhörig som kan hjälpa en med det? Gud, jag skulle kunna skriva hur mkt som helst om detta;) Men jag får väl sluta här.
KRAM
Jag kikade runt lite o hamnade här..
SvaraRaderao herregud säger jag bara, det ÄR ju förjäkligt.. Bara ryser när jag läser det här, less man blir på en sjukvård som inte fungerar. fyy! Blir så upprörd när jag läser det här så jag vet inte ens vad jag ska skriva:( det här borde inte ens få hända. Usch! Lider med familjen..Stackars lilla tjej:(
O förresten i övrigt vilken mysig blogg, o söt dotter har du med:)
jag blev så upprörd när mamma berättade igår
SvaraRaderaJag tror bara inte att det är sant !
Stackars lilla tös vad hon skall gå igenom och stackars familj. Tänker så på dem alla
Kram Mormor
Jag har läst det här inlägget två gånger nu och börjat lipa varje gång!
SvaraRaderaTänk hur illa det hade kunnat gå! De hade kunnat förlora sitt barn =(((
Ja, man blir mörkrädd, för det är inte första gången man läser eller hör liknande historier.
Skickar en tanke tilld en här familjen, och önskar d, via dig, att det ska bli så enkelt som möjligt för de i framtiden emd kommande operationer.
Jättesorgligt.
Detta är ju helt jävla sjukt. Fy fan vad jag lipar. Man behöver inte vara blödig för att snyfta här inte. Jisses vad hemskt.
SvaraRadera