Igår satt jag på soffan o kliade mig på magen. Linnea ser detta, blir upprörd och säger;
- Nej Mamma, akta Lillebror! Klappa nätt!
Jag förklarar att det inte gör ont på Lillebror, det kittlar nog bara lite. Då ser Linnea genast lugnare ut och efter att hon också kittlat lite så lägger hon huvudet på min mage o säger
- Krama!
Vet inte riktigt om jag tror på de som säger att tvååringar inte kan förstå att de ska få syskon.... Kanske kan andra tvååringar bara inte sätta ord på sina tankar såsom Linnea kan....
Åh va gulligt sagt, så kul att hon pratar så mycket! Ja Ellen pratar ju ocskå HELA tiden, men jag förstår väl hälften ;)
SvaraRadera