Jag gillar inte när kvinnor (för det är främst dem som yttrar sina åsikter) som fått kämpa för sina barn tror att de älskar och uppskattar sina barn mer än vad vi superfertila gör. Det är en hemskt provocerande åsikt för mig.
Det är som att jag skulle säga till en adoptivmamma att hon aldrig kan veta hur det är att verkligen vara mamma. O det är ju inte ok? Varför måste man strida med varandra hela tiden? Tycker att det jämförs och döms så mycket föräldrar emellan nu för tiden. Folk är så förmätna. Jag har haft turen att blir gravid snabbt o lätt men mina barn är precis lika efterlängtade som ett IVF eller adoptivbarn och absolut lika älskade. Jag har aldrig tagit något förgivet, utan uppskattat vilken tur vi haft istället. O mina barn är mitt allt, nu och för evigt.
Inte den ultimata kärleken?
Jag kan bli lite provocerad åt ett "annat håll" eller något, jag förstår inte riktigt att det dras paralleller till en sjukdom att inte få barn, jag ser inte det "sjuka" som när något smärtar psykiskt eller fysiskt. Sen kan det säkert bero på en sjukdom eller bli sjukdom att inte kunna få barn. Men utan att jag tänkt alldeles för länge så tycker jag mer det är sorg än sjukdom.
SvaraRaderaKärlek kan aldrig mätas, inte längtan heller. Så det kan jag förstå att det är provocerande på det viset, eftersom man själv som vanlig och fertil OCKSÅ känner en enorm kärlek och längtan.
SvaraRaderaMen det ovanstående skriver begriper jag inte. Om en kvinna verkligen vill ha barn och försöker, då är det väl klart att det smärtar henne psykiskt när hon pga sin egen kropp eller sin mans inte kan det.
Det är ju en kroppslig defekt på nån vänster. Varför ska man då kalla det för sorg?
Jag håller med dig, klart vi som blivit snabbt gravida älskar våra barn lika mkt!!
SvaraRaderahur går det med dagis? har ni bestämt om ni ska byta?? Ellens ena dagisfröken älskar vi verkligen och det gör Ellen med, de andra är ju också bra, men lämningarna är inte lika lätta om inte favoritfröken är där!
Sarah - Menade du mig så menade jag alltså att jag inte tycker att själva barnlösheten är en sjukdom.
SvaraRaderaOch jag tänker mig att det kan bli en sorg att inte kunna få barn men jag tänker inte att sorg är något sjukt, alltså likställer jag inte sorg med "psykisk diagnos sjukdom".
Dock tror jag att sorg kan bli psykisk sjukdom som depression men behöver inte nödvändigtvis bli det.
Och inte heller behöver det vara fel på varken kvinnan eller mannen, ibland blir det inga barn ändå eller ingen vet varför.
God kväll..Håller med dig i ditt inlägg..Stor tack för grattis hälsningen till min dotter.Ha en mysig kväll.kram
SvaraRadera