Älskade Limhamn.

Ska man bo i Malmö ska man bo här, här finns allt! Idag var Mats ledig så vi packade ner barn och tillbehör i vagnen och promenerade iväg. Passade på att följa min mormor hem när hon ändå varit här o lämnat sin bil inför morgondagen....

Vi tog samma runda som igår men gjorde längre stopp. Först in i affären för att köpa pippibröd. Linnéa går så stolt men den lilla kundvagnen o förklarar för alla som vill höra vad hon har i
den och varför. Efter det korv i kiosken, sen ner till båtarna och därefter pippina som blev så glada. Två bråkande vesslor fick vi se också o jag blev väldigt imponerad eftersom jag aldrig sett sådana live innan!
Sen kände vi på vattnet på Sibbarp, köpte glass på campingen och tittade på lastbilar längst stora vägen när vi vänt hemåt.

En mycket mysig dag! Ibland är enkla nöjen de allra bästa för man har inte så mycket förväntningar utan tar det som det kommer.

Nu ska jag sova så jag ser fräsch ut imorrn när jag ska vara brudtärna... =)

Syskonen i jättevagnen.

Har knappt använt den innan men den är bra att ha till mina älskade långpromenader. O barnen tvingas ju att umgås o det har faktiskt funkat så bra så =)

Varit o doppat fötterna.

Ludde utforskar.

Han kryper så här när han tycker att underlaget är läskigt.

Men brödet i högsta hugg.

Den gamla Cementafarbriken förstör idyllen ganska så mycket.

Mysdag- myskväll.

Idag har jag haft en sådan där bra föräldradag, en sådan som man tar fram ur minnet när man haft en riktigt dålig dag. O jisses vad mitt mammasjälvförtroende behövde en sådan efter många kamper med min dotter de senaste dagarna.

Mats började sent så vi hade en lugn morgon allihopa, sen tog jag o Linnéa en promenad med vovvarna och mötte upp min mormor som var på väg hit.
Mormor underhöll oss i några timmar och sen följde hon med oss en bit på vår promenad och passade Ludvig medans jag och en mycket stolt och pratglad Linnéa gjorde ärenden i några affärer. Efter det gick mormor hem till sitt och vi fortsatte ner mot havet.

- Ja, båtarna! Gå till båtarna, skrek Linnéa när vi kom fram så vi tog en omväg inom småbåtshamnen o där fick jag förklarat för mig av Linnéa hur man använder en livboj, - En sån som vi har i spelet. (Pippimemory) mindes hon.
Sen gick vi vidare mot pippina och Linnéa förklarade med medlidande i rösten att vi inte hade några smörgåsar med till dem, men att vi skulle ha med oss det en annandag när vi handlat pippibröd i affären. - Man måste betaaaaala! förklarade hon för frågande fåglar.

2½ timme var vi ute och vi hann även kasta pinnar i bäcken o blöta ner fötterna (Linnéa), skratta åt roliga bilar (Ludde), få ont i vaderna (jag) o bli väldigt kissnödiga (alla tre).

Hemma slog vi oss ner i soffan och tittade på film. Linnéa hade inte sett Heffaklumpenfilmen på länge och levde sig väldigt mycket in i den idag. Hon blev ledsen, glad, exalterad, rädd.
Hon har verkligen vuxit sen hon såg den sist tydligen, så jag fick göra henne sällskap i soffan och trösta, förklara och heja på.
Ludde lekte galning under tiden eller satt och snurrade på traktorhjul med fullt fokus. När filmen var slut så hade jag o Linnéa dansuppträde för en lycklig Ludde och sen blev det saga och säng- kl. 21.30. Så nu hoppas vi på sovmorgon.....

Långt inlägg, men det är ju så härligt med bra dagar.

Tänk vad fort ett år går. Lilla gumman min förr sommaren.

 

Den här är inte så dum han heller. Sötaste Ludden.

 

Jag för 9 år sedan....

Min mamma la upp gamla foton från vår Thailandsresa 2003 på Facebook idag. Shit, vad snygg jag var! Fast jag är smartare nu och har även bättre självförtroende, så det där utseendet är ju inte allt. Men ändå.... =)

Jag o min morbrors fru Chinda.

(O nej, han är inget svin och hon är inte förtryckt. På nio år har hon flyttat hit, lärt sig svenska, läst in högkolekompetens och tagit lärareexamen, det ni!)

Min fiiina mage. Den där tatueringen ser inte ut så idag tyvärr.

Rakpermanent. Att jag sen kom hem, gick till inkompetent frisör, blev morotsgul i håret o fick klippa av allt, det försöker jag glömma när jag ser hur fint hår jag samlat ihop till här..... =)

Idag ser jag annorlunda ut men när jag ser de här bilderna så tänker jag att jag kanske trots allt inte är så ful som jag tror att jag är...... Himla tur att jag är så smart iaf. 

Tannalös?

Idag var Linnéa hos tandläkaren för första gången. Inte på ett sådant där vanligt introduktionsbesök utan ack nej, hon behövde undersökas på riktigt.
Igår ramlade hon nämligen och slog ansiktet i badrumsgolvet (klinkers). Vi såg inte riktigt hur det gick till men tror att hon slängde sig mot dörren för att öppna den, men då den redan var öppen så flög hon framåt med en väldigt fart. Stackars liten! Vi uppfattade tyvärr inte då hur illa det var utan trodde att hon bara bitit sig lite i underläppen så vi lämnade henne på dagis som vanligt.

När Mats sedan hämtade henne så såg hon ut som värsta snusaren med en fruktansvärt svullen läpp och stort "blåmärke" på överläppens insida. Det värsta var dock att det såg ut som att den ena framtanden flyttats bakom den andra. Så imorse blev det att ringa till folktandvården så fort de öppnade.

O  tyvärr, båda framtänderna är lösa. Så om de inte växer fast igen tills återbesöket om fyra veckor så kommer man att behöva dra ut dem. Snälla, håll tummarna för att de fastnar!!
Linnéa är lite medtagen eftersom hon såklart har ont och nu får hon bara äta flytande och mosad föda i minst en vecka. Men jag tycker att hon tagit det hela med en väldig ro. Hon skötte sig exemplarisk hos tandläkaren ( en ung fantastiskt duktig och pedagogisk kille) och förklarade tom själv vad som hade hänt. - Jag har ont i tänderna för jag har bonkat dem i golvet. Snuttan!

Dagen har trots allt varit mycket trevlig med besök av min moster, hennes sambo, min mamma, pappa och lillebror. Nu kommer maken hem så nu slutar jag, hej!

Bästa du.

- Alla kvinnor kan inte detta, sa Linnéa här. Alla tittade på varandra med förvåning. Vad fick hon det ifrån? Vi pratar aldrig om människor som män och kvinnor härhemma. Jag skyller på Pippi eller dagis. =)

Är man duktig hos tandläkaren så måste man såklart få en häst. Så Lille Gubben sover nu gott bredvid Linnéa och Nasse.

Egentid och shopping.

Puuh! Sitter här och svettas efter dagens tredje dusch. Nej, jag gillar inte sådan här extrem värme. Då krävs det att man gillar att vara stillasittande och det gör inte jag, och inte mina barn. Så liiite svalka snälla vädergudar!

Nåväl. Efter två riktigt trotsiga dagar. Jag lovar, jag är inte extra känslig. Dagispersonalen håller med mig om att Linnéa är det envisaste barn de någonsin träffat. Bra för henne i framtiden, sämre för mig just nu.
Iaf fick de senaste dagarna mig att längta väldigt mycket efter mitt frisörbesök idag! Minst tre timmarns egentid, sittande med en bok i handen i luftkondionerat varuhus. (Klipper mig hos Nik på Josefina). Inte helt fel.
O när jag var färdig och lite blondare och korthårigare än när jag kom så tog jag en liten shoppingtur. Köpte vinterkläder(!) till Linnéa på Kappahl där jag hade rabattkuponger. Så nu är vi klara med dem. Blir ingen overall i år. Vi har ju liksom inga riktiga vintrar ändå. Svarta termobyxor från KAX och en lila vinterjacka från FIX köpt för 200kr på rean i våras blir nog hur bra som helst.

Fick verkligen kämpa för att motstå alla fina klänningar som Indiskan fått in. Hade kunnat få med mig minst fyra stycken hem annars. O det hade inte varit rätt för jag har ju redan fler klänningar än jag kan använda så då får man väl inte köpa fler.... Eller?

Mina senaste inköp.....

Från Nanajit. ÄLSKAR deras kläder. Denna ska jag ha när jag ska vara brudtärna på lördag!

Från Lindex. Underbar tantstil.....

BråkarMamman.

- Mamma, jag vill titta på Bråkarmamman!

Linnea har missuppfattat titeln på sin favoritfilm "Lotta på Bråkmakargatan" lite grann..... :)

Helt slut.

Shit, det är lite omställning att vara själv hemma efter 8 veckors gemensam ledighet. Helt slut i huvudet är jag!
Igår somnade jag 18.30 när jag nattade Ludde. Vaknade efter en stund av hunger, gick ut o satte mig i soffan hos maken o totaldäckade i hans famn. Han hade försökt väcka mig ett antal gånger utan att jag reagerat men 22.30 fick han äntligen mig att förflytta mig till sängen. Snacka om att vara trött!

Ludde håller på att få fler tänder och det påverkar hans nattsömn o då påverkar det min, o trots att han vaknat en gång i timmen de senaste nätterna så har han ändå velat gå upp kl. 05. Idag också.
Idag hade jag dock tur, Svärmor kom hit vid på förmiddagen och har varit här hela dagen och umgåtts med oss. Vi har badat i poolen, klippt ner buskar och hälsat på hästar.
På kvällen kom även svärfar hit o hjälpte mig att storhandla o sen kunde jag slå följe med en granne o gå kvällspromenad med vovvarna. Vi har det bra, det vet jag.

Nu väntar jag på maken så jag kan säga hej till honom innan vi båda måste gå o lägga oss. Oh, the romance! ;)

Sötnöt.

Mitt nya......

.....Iphoneskal! Tjusigt va?

Ok, inte bästa bilden på Ludvig men som ni förstår så är det inte så himla lätt att fixa syskonfoton här hemma just nu  =)

Lycka är.....

.... när det är trångt runt matbordet.

... att ha en Mormor med trygg famn.

.... att ha världens goaste son.

.... och världens coolaste dotter.

Tack för idag älskade familj!

O tack för alla snälla kommentarer till mitt förra inlägg! Har haft två dagar utan slag och ilska nu. Hoppas att det håller i sig......

Svartsjuka.

Jag vet att det i bloggvärlden är i princip förbjudet att prata om negativa saker. Det vill ingen läsa om och tråkiga saker vill ingen erkänna så istället läser man blogg efter blogg efter blogg där allt är perfekt.
O visst är det underbart! Missförstå mig inte. Jag unnar alla en perfekt tillvaro, men ibland så känner man sig ganska ensam i facebookstatusarna och bloggarnas värld. För allt är ju inte alltid så perfekt. Här hemma är det inte alls det för tillfället.
Jag går och lägger mig med huvudvärk och dåligt samvete varenda kväll, vaknar med ny energi och positiva tankar varje morgon för att sen bli berövad dem ganska så snabbt igen.

Anledningen? Linnéa tycker inte alls om sin Lillebror. Eller jo, på något sätt gör hon säkert det men hon gör sannerligen sitt bästa för att dölja det. Det började bra men när Ludde lärde sig krypa och helt plötsligt tog mer plats då kom svartsjukan som ett brev på posten.

Min tillvaro går till stor del ut på att skydda det ena barnet från det andra just nu. O det blir ingen glad av. Inte jag o Mats som måste skälla när vi egentligen bara vill vara glada, inte Linnéa som inte kan hitta sin plats i vår nya familjekonstallation och inte Ludvig som bara vill vara där storasyster är men istället får ta emot sparkar, slag och nyp så fort han bara kommer i hennes närhet.

Det värsta är att jag inte kan se varför det är såhär. Jag o Mats är båda väldigt närvarande föräldrar som lägger all vår tid på familjen och på att skapa en så bra tillvaro som möjligt. Vi är sammansvetsade i vårt föräldraskap och analyserande, diskuterande människor som rannsakar och tänker över allt vi gör. Vi kan trots detta inte se någon lösning på problemet, vi står helt handfallna.

Linnéa får massor av uppmärksamhet. Av oss, av mor och farföräldrar, moster. morbror och mina morföräldrar. Ludde är världens lättaste bebis och är alltid glad och roar sig mycket på egen hand.
Linnéa får ofta egentid med oss föräldrar. Vi går ensamma till lekplatsen, besöker hennes kompisar, hon får följa med till stan, affären, ut med hundarna.
I fredags var hon, jag o våra kompisar i Folkets park. När hon är ensam är hon världens lättaste och underbaraste barn. Snackig, positiv, otrotsig och rolig. Precis den personen hon är egentligen.

Kanske är det ensamtiden som är problemet? Jag vet inte. Men samtidigt vill jag inte ge upp dessa stunder då jag verkligen behöver uppleva positiva stunder med min älskade tös.

Så där har ni en beskrivning av min ganska ickeperfekta tillvaro. Kanske kan den hjälpa någon annan att inte känna sig så ensam, kanske kan den få dem med underbara syskonrelationer att uppskatta det ännu mer.

Råd tas gärna emot. Jag brukar ju faktiskt ha ovanligt kloka och snälla läsare. Jag tackar på förhand.

Så som det var förr.

Älskade ni.