Sämst.

Ja, jag är ju då sämst på att sluta blogga. Så jag har nu en ny blogg.... www.johannaolinnea.wordpress.com.

Hoppas att vi ses där!

Bloggavslut.

Så, efter mycket velande fram o tillbaka så har jag bestämt mig för att sluta blogga.
Jag har haft den tanken många gånger innan men inte klarat av att ta steget, men när jag nu skulle vara tvungen att betala för att få utnyttja mer bildutrymme hos Google så kändes det som att det var ett tecken "från ovan".

Jag gillar att blogga och det är med sorg i hjärtat jag slutar eftersom jag älskar min blogg, att få berätta om mina barn och få respons på det jag skriver. Tyvärr känns det som att responsen uteblivit mer och mer på sista tiden och det känns då ganska otacksamt att skriva så att "alla" kan se.
Skriva kan jag ju göra ändå, men bara för min och mina barns skull.

Likaså känner jag att det går åt för mycket tid åt sociala medier härhemma, det är lätt att bli "beroende" eftersom de är tillgängliga hela tiden och man kopplar egentligen aldrig av. Därför kommer jag även att sluta att läsa bloggar (utom Sunshine and clouds).
Den energi jag har måste jag lägga på de som jag har nära.  Jag räcker ju knappt till åt dem som det är.

Så tack o hej! O kanske på återseende. Bloggen kommer ligga kvar tills jag har fått den och min förra utskrivna, sen tar jag bort den helt.

Fullt fokus.

Barns filmUPPLEVELSER.

Idag upplevde jag något med Linnéa som jag aldrig upplevt innan. Hon grät för någon annans skull. Hon visade riktig empati och jag blev så rörd över hennes känslor att jag själv inte kunde hålla tårarna tillbaka.

Vi tittade på "Den otroliga vandringen" och hon levde sig så mycket in i hundarna och kattens upplevelser att hon blev helt känslosam och när den ena hunden skadade sig så blev hon orolig. När den sen kom tillbaka till sin ägare så visste hon inte vad hon skulle göra av sin känslor förräns jag sa att man kan gråta när man är glad också. O förklarade att det är konstigt att det ibland kan kännas nästan likadant inombords när man är glad som när man är ledsen. Då kom hennes tårar.
Oj, vad hon är min dotter.

Vi har som regel härhemma att vi alltid tittar på nya filmer tillsammans först (o tur är väl det). För man har ingen aning om hur barn kommer uppfatta vad de får se. Vad som verkar simpelt för oss kan vara skrämmande för dem. Linnéa var exempelvis helt chockerad över Pippis beteende när hon först fick se en film om henne.
Likså är vi ganska selektiva med vad hon får se. Hon har sett Nalle Puh, Pippi, Lotta på Bråkmakargatan och Mumin (inte mitt val). Prinsessfilmer är förbjudna eftersom barn lätt imponeras av huvudkaraktärerna och en prinsessa är sällan en bra förebild (iaf inte en sagoprinsessa).
Vi lär förmodlingen hålla oss till Astrid Lindgren filmer men vänta lite med dem som tar upp allvarligare ämnen som Emil och Madicken.

Idag har hon även börjat på Bamsegympa tillsammans med Elias och de var riktigt duktiga. Eftersom hon ju är min dotter, så behöver hon all motorisk träning hon kan få. Att säga att jag är mesig är ingen överdrift! O det är sjukt tråkigt att vara det.

Älskade knasunge.